Stiftelsen Nelimarkka-Fonden grundades år 1945 av professorn, konstnären 1945 Eero Nelimarkka. Övriga stiftare var professor J. A. Hollo, konstnären Ragnar Ekelund, kompositören Sulho Ranta, professor L. Wennervirta samt dipl.ing. Antti Nelimarkka och dipl.ing. Vilho Rantapihla.

Nelimarkka-Fonden har i uppdrag att värna om professor Eero Nelimarkkas produktion och livsverk. på sin fädernegård i Syd-Österbotten, i Alajärvi, lät Eero Nelimarkka bygga Nelimarkka-muséet. Bassamlingen på ca 1700 verk ägs av stiftelsen Nelimarkka-Fonden. Stiftelsen stöder och övervakar också muséets verksamhet.

Nelimarkka-Fonden stöder finsk bildkonst genom att kontinuerligt utöka sina samlingar av modern konst. Stiftelsens hemort är Helsingfors.

Eero Jaakko 1922

Stiftelsen Nelimarkka-Fondens samlingar omfattar flera än 700 av Eero Nelimarkkas verk, varav de flesta är målningar, samt finsk nutidskonst av åtskilliga olika bildkonstnärer. Den s.k. samlingen för nyförvärv utökas årligen. För tillfället omfattar samlingen flera än 300 verk från de senaste tjugo åren. Av konstnärerna kan man namna t ex Kai Stenvall, Tero Laaksonen, Kimmo Kaivanto, Kimmo Pyykkö, Pirkko Nukari, Jarmo Mäkilä, Stiina Saaristo och Viggo Wallenskiöld.

Stiftelsen Nelimarkka-Fonden stöder levande konstnärers bildkonst i all dess nuvarande former. De huvudsakliga kriterierna är verkens originalitet, kvalitet och intresse.

Idealisten, konstnären, museimannen och konstfostraren Eero Nelimarkka föddes i Vasa den 10.10.1891 som den yngsta av skräddaren Erkki Nelimarkkas och hans hustrus Marias åtta baren. Arbetet hade gjort familjen till vasabor trots att föräldrarnas släkter hade bott i Alajärvi sedan början av 1700-talet.

Eero gick ut folkskolan och blev lärling hos en sockerbagare samt erhöll sitt gesällbrev den 10.6.1906 av Wasa fabriks- och handtverkarförening. Han blev en "polare i sockerbagarnas yrkesskrå". Med hjälp av ett stipendium från handtverkarföreningen reste Eero på studiebesök till Stockholm och Lübeck. Efter återkomsten till Finland och efter att ha fått sparken från ett bageri i Vasa reste Nelimarkka 1909 till Helsingfors och påbörjade studierna vid Konstindustriella centralskolans kvällslinje.

Helsingfors blev permanent hemort för Eero Nelimarkka. För att säkra sitt uppehälle arbetade han dagtid på Löfströms bageri. Bristen på betyg från lyceum hindrade Eero från att bli elev på dagtid i Konstföreningens ritskola, nuvarande Bildkonstakademien. Därför och i enlighet med en vink från Akseli Gallen-Kallela styrde Eero kosan mot Paris år 1912. Efter att ha målat i nästan ett års tid på Acadèmie de la Grande Chaumiére godkändes han till att teckna vid Helsingfors Universitet som elev till Eero Järnefelt 1912-1914. Resan till Paris kvarlämnade en gnista för att resa i själen på den unge mannen.

På den sista dagen av 1918 gifte sig Eero Nelimarkka med Saima Alaviitala från Alahärmä. De fick fyra barn: Eero Jaakko (1919-1941), Katri Helena (1921-1983), Juha Antti Elias (1923-1990) och Esko Tuomas (1925-1997).

I början av sin konstnärliga karriär på 1910-talet tillhörde Eero Nelimarkka den modernistiska Novembergruppen. Hans produktion ända in till slutet av 1920-talet omfattas av åtskilliga färg- och formexperiment. I verken återfinns drag från kubismen men även intryck från tidig impressionism. Nelimarkkas konst har alltid varit figurativ och han var en konstnär som inte målade utan modell. Därför återfinns i hela konstnärsbanan självporträtt och porträtt av hustrun Saima.

Eero Nelimarkka är känd för landskapsmålningarna från de österbottniska slätterna. Han avbildade inte enbart naturen utan också människor, stilleben och stadsvyer. Nelimarkkas persongalleri befolkas av konstnärer från olika områden. av soldater och professorer, liksom av allmogegubbar och -gummor. Speciellt interiörbildernas stugmotiv utstrålar äkta österbottnisk anda.

Eero Nelimarkkas konst var även internationell. Han reste på målarresor till att börja med sin första resa till Stockholm ända in på 1960-talets början. Hans konst förevisades förutom på inhemska muséer och gallerier ofta utomlands, ända från Moskva år 1917 till Kina år 1958.

Utställningssporter var förutom de nordiska länderna bl. a Kiel, Amsterdam, Antwerpen, Berlin, Düsseldorf, Hamburg, Milano, Rom, Bryssel, Haag, Prag, Warszawa, Zürich, Florens, Paris, Lübeck, Leningrad och New York.

Konstnären Eero Nelimarkka var grundande och hedersmedlem i Österbottniska Konstnärsförbundet. År 1945 grundade han stiftelsen Nelimarkka-Fonden som fortfarande huvudsakligen äger samlingarna vid Nelimarkka-muséet. Nelimarkka erhöll professors värdighet år 1966.

Eero Nelimarkka ville grunda en konstskola och – museum i Alajärvi. Detta för att rätta till en stor brist: enligt Nelimarkka tillhörde konsten jämlikt alla och han ansåg att speciellt den för honom så kära befolkningen i Syd-Österbotten hade blivit åsidosatt i möjligheten att beskåda konst.

Eero Nelimarkka är bäst känd för sina österbottniska landskap. Bland hans viktigaste verk kan dock räknas också tidiga porträtt och tavlor med olika evenemang och händelser.

Äitini 1927

Eero Nelimarkka föddes i Vasa i oktober år 1891. Han var yngst av Erkki av Maria Nelimarkkas åtta barn.

Efter att ha gått ut folkskolan drömde Eero Nelimarkka om att fortsätta studierna på lyceum. Familjen hade dock inte råd med skolgång så Nelimarkka började som lärling på konditori. I juni år 1906 blev Nelimarkka en "polare i sockerbagarnas yrkesskrå".

I augusti år 1907 begav sig Eero Nelimarkka på sin första utomlandsresa till Stockholm med hjälp av ett stipendium han erhöll av Handtverkarföreningen. Han bekantade sig med muséerna i staden men drömde inte ännu om konstnärsbanan. Ett allvarligt konstintresse tändes ett par år senare och hösten 1909 påbörjade Nelimarkka studierna i Helsingfors på Konstindustriella centralskolans kvällslinje.

I januari år 1912 begav sig Nelimarkka på sin första studieresa till Paris. Han studerade vid det privata Acadèmie de la Grande Chaumiére som är återfinns i området Montparnasse. Efter återkomsten till Finland fick Nelimarkka bli Eero Järnefelts elev vid Universitetets teckningssal. Enligt Nelimarkka själv var det just Järnefelt som gav honom den stilistiska grunden.

Eero Nelimarkka tillhörde novemberrörelsen av konstnärer som hade vuxit upp kring Tyko Sallinen. Det gemensamma för medlemmarna var ett starkt måleri och allmogemotiv. Nelimarkka kallades för gruppens lyriker. Hans verk innehöll hänvisningar till kubismen och impressionismen men verken förblev figurativa.

Kevätmaisema 1914

Efter experiment med form och färger på 1910-talet inriktade Nelimarkka sig på att beskriva de Österbottniska slätterna. De knappa och harmoniska landskapsbilderna blev Nelimarkkas brödföda. Under hela sin långa karriär målade han dock också stilleben, stadsvyer och åtskilliga porträtt. Åtskilliga av Nelimarkkas verk finns i utländsk ägo emedan konstnären som reste vida sålde en del av sina verk på platsen så fort de hade färdigställts.

Miehen muotokuva (Paavo Viitasaari) 1922

Förutom konstnär var Eero Nelimarkka också en tänkare som var intresserad av samhälleliga angelägenheter. Han grundade en stiftelse med hans eget namn och drömde om att skapa en konstskola i Österbotten. Detta lyckades inte i tilltänkt form men år 1964 uppfördes i Alajärvi, Nelimarkkas föräldrars födelseort, Nelimarkka-muséet. Nelimarkka målade aktivt intill sin död. Han dog i november år 1977.

Wenzel Hagelstam